Säsongens sista inlägg
Nu har jag avslutat säsongen helt och hållet.
Mycket har hänt sedan sist.
Efter Vasaloppet åkte jag till Oslo för att fortsätta jobbet med NRK under Skidskytte VM. Det blev några roliga, givande men hektiska dagar och efter det blev jag återigen sjuk lagom till Birkenbeinerrennet. Vi åkte dit med förhoppningen om att det skulle släppa, men tyvärr blev det bara värre, så ett inställt lopp blev ett faktum.
Det är såklart en besvikelse att inte kunna hålla sig frisk.
Veckan efter blev det påsk och min moster och extramamma Maria, förlorade under skärtorsdagen kampen mot den förbannade cancern. Så påsken blev en lugn och stillsam helg i Rossön med familj och släkt.
Torsdagen, därefter åkte vi till Åre för att ställa i ordning inför årets sista tävling i Ski Classics, Årefjällsloppet. Kroppen kändes med tanke på omständigheterna ändå hyfsad och jag såg fram emot loppet.
Starten gick och jag kände direkt att mina skidor var väldigt trögkörda så det var ingen mening för mig att försöka hänga på täten. Dock blev skidorna bättre och bättre under loppet och jag åkte till slut in som 48:a och plockade in några poäng till teamet.
Jag är inte van att skriva eller tänka så negativt som starten på ett inlägg. Men rent krasst är det så läget varit på slutet. En ganska tung period.
Men jag vill ändå med glädje se bakåt på året som gått. Det har varit ett hektiskt- men ett otroligt lärorikt år.
Jag började träningsåret med att bli pappa för första gången. En stor, men häftig omställning.
Jag har tack vare sponsorer lyckats starta ett skidteam i Ski Classics, hur häftigt är inte det?!
Jag hade en sjukt bra träningssommar, kanske den bästa på många år. Men mot hösten blev det lite för mycket jobb med att göra det mesta i uppstarten till teamet själv.
Men det är väl så, när man gör något för första gången och vill göra det bra… För er som varit med länge vet, att jag inte gör saker till 90%, utan hellre till 120%. Och tyvärr när jag ser tillbaka på året som gått så blev träningen under hösten lidande..
Dock tar jag med mig ett bra Vasalopp och framförallt en fantastisk Kortvasa, som visade att när allt stämmer, så finns jag med i topp. 🙂
Vi har dessutom lyckats få mer frågor om teamet och diabetes än jag någonsin fått i ett landslag. Vi har lyckats blivit ett namn i Ski Classics och på folks läppar i hela Europa. Vi får förfrågningar från fler skidåkare världen över, med diabetes som vill vara med.
Det känns som att allt jobb jag/vi lagt ner i år kommer ge tillbaka nästa år.
Om det blir en fortsättning vill säga.
För en fortsättning på min skidkarriär och satsning mot Ski Classics planerar jag även nästa år. Men hur den satsningen kommer att se ut och i vilken konstellation är ännu inte klart.
Men det känns motiverande att efter en semester med familjen återigen köra igång med träningen och jobba för det bästa året någonsin.
Avslutningsvis vill jag rikta er stort tack till alla er som stöttat mig under säsongen. Utan er hade det inte varit möjligt!
Jag hoppas ni förstår hur betydelsefulla ert samarbete varit!
Jag vill även tacka hela teamet, min tränare, vallare, lagchef, och administratör för ett helt grymt jobb.
Några som inte får glömmas bort är min faster Ingrid och hennes man Ole som körde ner vallavagnen till Sydeuropa och som hjälpte till i 2 veckor med allt möjligt. Helt fantastiskt!
Nu tar vi fart mot en grym sommar och sedan en ännu grymmare vinter.
Och ni, jag vill dela med mig några ord på vägen.
”Don´t dream your life, live your dream!!” 🙂
Hörs Hejj!
Mvh,
Robin
