Okategoriserade

Arv – vad vill vi ge vidare?

Jag vill inte prata om arv i materiella ting, för det känns inte alls lika viktigt som själsligt, mentalt och fysiskt arv. 

Förebilder är viktiga. Vilka förebilder har du haft genom livet? Och vad är det de personerna har gett dig? 

Vad vill du ge vidare till nästa generation? 

Klyschan ”Barn gör inte som vi säger, barn gör som vi gör” är en iakttagelse de flesta föräldrar känner till på gott och ont.

Mina barn speglar mig, ibland till den grad att det är skrämmande.  


Vilda svarade mig med ”arga blicken” totalt kontrollerat, redan vid 6 månaders ålder. Detta efter att jag tittat på henne med min arga blick när jag återigen vänt henne bort från eluttaget som hon ålat sig fram till. 

Jack lärde sig prata, med ett antagligen större ordförråd än mig, tidigt. Varför? Jo, för att han härmas, något fruktansvärt mycket. Varje mening vi säger till honom, upprepar han (fortfarande) frågande tillbaka. 
Barn gör så, de härmar de olika beteendena vi vuxna har, innan de ens förstår vad de gör. Det är så de lär sig. 

Ett ämne jag tycker är viktigt när vi pratar om arv är: 
Hur pratar du om dig själv inför dina barn?
Det är vanligt att vara missnöjd med sin kropp. Som personlig tränare är en av de vanligaste anledningarna för kunder att börja träna att, ”se snygg ut naken”. Och det klart, vem vill inte se snygg ut naken?!  🙂
Och tro mig, jag förstår känslan! Även om jag önskade att den största drivkraften till träning skulle vara att bli starkare, uthålligare eller helt enkelt må bättre.
Men att vi vuxna har de känslorna har också sitt ursprung. Jag tror inte att det enbart är media som påverkat oss, utan det arv vi bär på från tidigare generationer.  

Om du nedvärderar dig och din kropp inför dina barn, finns det stor risk att de står framför spegeln och är missnöjda med sin egna kropp. Varför? 
De gör som du gör!

Redan innan jag fick barn lovade jag mig själv en sak: Att aldrig prata illa om min kropp inför mina barn. 
Jag var så otroligt less på mina egna känslor om kroppen, hur andra dömde kroppar och utseende hit och dit och hur många som mådde dåligt för att de inte var nöjda med sin kropp och utseende.
Det var ett arv, mina barn hade kunnat ärva från mig, men jag vet att jag INTE ville föra det arvet vidare, därför kunde jag påverka det redan från början. 

När något av mina barn kommenterar min eller deras kroppar, för vi istället diskussionen från utseende till funktion. För sanningen är, våra kroppar är fantastiska och det är funktionen som är viktigast. 
Sedan jag fick barn har jag börjat tänka och benämna min kropp med alla dess positiva funktioner och simsalabim, så tycker jag sedan dess mycket mer om- och har en mer avslappnad relation till min kropp. 
Ett tips att börja med. 🙂

Du kan även se hur de yngre förmågorna plockar fram sin spegel när det kommer till fysisk aktivitet. Tränar föräldrarna, blir det naturligt för barnen att träna. Barnen behöver inte alltid vara med och träna, men att se föräldrar träna tror jag är väldigt positivt. Att dessutom få följa med sina föräldrar på träning och kravlöst inspireras till fysisk aktivitet, är underbara minnen jag bär med mig från min barndom. 

Tyvärr ser vi att både ätstörningar och diabetes typ 2 kryper ner i åldrarna, lite av konstraster till varandra. Men som kräver frågan, varför?

Vi kan prata om media och dess påverkan. Medias jobb är att påverka, det kommer vi inte ifrån. Men det finns saker vi faktiskt kan påverka!

Så, vad kan vi göra för att vara förebilder för de som kommer efter oss? 
Vilket arv vill du ge vidare? 

Frida