Okategoriserade

Sockertoppen expanderar, nu även för yngre barn

ÖSTERSUND

Diabeteslägret Sockertoppen är som en saga. För det var en gång en pojke som hette Robin Bryntesson som fick diabetes och ville åka på läger. Men när det inte fanns att hitta, så han startade ett eget och nog blev han en kung på det här med diabetesläger- och som alla andra sagor slutar även denna lyckligt. Barn och ungdomar står i kö för att få plats på lägret och för första gången får nu även små barn chansen att lära sig leva med idrott och diabetes genom Sockertoppen Mini.

– Klara färdiga gå, kasta på föräldrarna, ropar Robin Bryntesson och barnen kastar snöbollar mot sina föräldrar och skriker av glädje.
Det är premiär för Sockertoppen Mini, ett läger för barn mellan 0–9 år. Det är nu nio år sedan idén till Sockertoppen skapades på en pizzakartong under en natt i Robin och Frida Linnérs kök. Då hade tankarna funnits länge i sprintspecialisten Robins huvud, när han som 16-åring fick sitt diabetsbesked började han googla efter läger för idrottare med diabetes, men hittade inget. I stället skapade han och sambon Frida ett eget. De stuvade ihop det bästa från längdåkningsvärlden och det bästa från diabetsvärlden och så var Sockertoppen född. Ett läger med målet att visa att ingenting är omöjligt, att möjligheterna finns till ett aktivt liv och att hitta glädjen. Under åren har det kommit förfrågningar om läger för yngre barn, eftersom det inte finns något utbud.

– Vi har haft läger för 10–17-åringar och nu ville vi prova att bredda verksamheten och det är en succé, säger Robin och faller baklänges rakt ner i snön som finns på altanen på Scandic Syd i Östersund.
– Gör inte så här, ropar Robin Bryntesson till barnen och gör en bakåtkullerbytta igen.

De 25 barnen skrattar och börjar sedan skotta snö för att kunna göra en snöskulptur.
– Det ska bli en sockerbit, säger Hampus Poll som är 7 år.
Han är imponerad av hotellets sängar och han tycker lägret är både roligt och spännande. –Innan jag kom hit kändes det som om jag var själv om diabetes, det känns inte skönt för är man ensam är det tråkigt. Men lägret hjälper mig att förstå att jag inte är ensam i världen om att ha diabetes, säger han och kastar iväg en snöboll som träffar Robin i nacken.

Det är en massa hopp och lek, den ena aktiviteten avlöser den andra. Robin, barnen och de tio ledarna hoppar säck, färglägger isskulpturen, dansar och kollar blodsockret.
– Om man vill visa sitt blodsocker för sin ledare så gör man det nu, säger Robin och ger en festis till August Mogren som har lite lågt blodsocker.

Sen är leken i gång igen. På en betydligt lugnare plats, i källaren på hotellet, sitter föräldrarna. Lägret är lika viktigt för dem som för deras barn.
– Det enda forumet vi haft innan är via grupper på Facebook, men att kunna utbyta erfarenheter på det här sättet är givande och jag hade kunnat stanna en vecka, säger Mimmi Dahlgren från Sundsvall som är här med sonen Kevin.
På plats finns också läkaren Christina Barklund från Stockholm, det är tredje året hon medverkar i Sockertoppen. Eftersom hon själv har diabetes ser hon det nästan som en plikt att dela med sig av sina erfarenheter.

– Sjukdomen handlar om att kontrollera framtiden, det är byggt för att man ska bli tvångsmässig, och då är det så viktigt att få dela tankar med andra. Diabetes ska inte vara en ensamfärd, säger hon.
De diskuterar och upptäcker hur olika sjukvården ser ut beroende på var i landet man bor, men det är just det där att få prata med andra som är i samma situation och som bär på den stora oron som man har kring sitt barn, som är så givande.

Frida är i full gång med att bära ut 200 ägg till en gräsmatta. De har spänt upp ett lakan mot ett stängsel och så har ledarna gömt undan 50 av äggen. Barnen kastar förtjust de färgade äggen mot den vita duken så att det blir ett färgsprakande konstverk. Leocadia Reich gillar att kasta ägg.
– Jag hade en dröm om att komma på ett läger och det är uppfyllt nu, säger hon.
– Ett, två, tre. Attackera Robin, ropar barnen och börjar kasta de 50 sista äggen mot Robin. Ledarna har tagit fram de gömda äggen och nu färgas Robin i alla regnbågens färger.
– Era busfrön, ropar Robin och försöker skydda sig för äggen.
Leken fortsätter och Leocadia Reich avslutar äggkastningen genom att placera ett äggskal på Robins huvud.
– Robin, du är tokigare än någon annan jag har träffat, säger Leocadia Reich och skrattar.

Bild & text: Susanne Kvarnlöf