Okategoriserade

Dags för lite ensamsegling i Marcialonga!

Italienare är sköningar. Med ett anmälningssystem från forntiden. Så var det länge ovisst om det skulle bli någon start för min del eller inte, just nu är jag ju på plats här nere i det RÅfina området runt Cavalese.

Nummerlappen finns nu i handen och idag körde jag skidtest i dom otroligt fina vyerna som området bjuder på. Jag lyckades i sista sekund tråckla mig med på ett flyg och fixa boende. Nu har jag också köpt vallaservice och langaservice. Allt börjar ordna upp sig.

Målet då? Jo, jag är väl här för att se och lära ☺ Som dom brukar säga.
Mitt nästa stora mål är Vasaloppet så då är detta en gyllene möjlighet att öka uthålligheten i överkroppen och få lite hårdhet.
Sen tycker jag ju om att tävla också.

Det är mycket lärorikt och få sköta sig själv, sen hur resultatet blir är en annan fråga. Min plan är att vara offensiv, helst vara med och bråka om spurtpriser. Sen så avslutas ju det hela med en 3km lång backe uppför och det brukar inte vara min melodi. Då har det gärna fått varit en 3 km lång backe nerför ☺

Hur som helst känns det sjukt kul och glädjen till skidsporten är det många som har här nere. Skidåkare överallt! Fränt.

Jag kommer staka dom 70kilometrarna har jag redan bestämt. Känns bra!
Jag tävlar för mitt lilla lag; Changeing Diabetes. Där vi ska visa på att inget är omöjligt, trots, ja ni vet vad.

Nu är det dags för lite lunch.
Mycket talar för pasta. Italien + långlopp = Pasta.

Ciao Ciao!’

// RoSSöRoBiN

. . . dåligt med nät här nere men om jag inte är helt ute å cyklar, så verkar blizfilmen gått hem i några stugor iallafall . . ☺