En känslofylld seger!
Det var igår kväll vi nåddes av det brutala beskedet om vår käre kamrat Fredrik ”fidde” Karlssons tragiska bortgång. .
Jag och Fidde är lika gamla vilket har gjort att vi kunnat härja med varandra både i och utanför skidspåren under väldigt många år!
Jag kan skratta gott, när jag tänker tillbaka på honom för han var ju alltid så full av glädje och det fullkomligt sprudlande energi om han, ständigt! Hans helt enormt ”underbara” uträkningar om vilken väg man skulle ta till en tävling eller handla korv billigast. Han bjöd på sig själv i vått och torrt. Sånt älskar jag!
När vi reste land å rike var det nästan en vana att det styrdes upp roliga aktiviteter när han var med. Han lyckades till och med trolla med Guitar hero & diverse pokerset och andra attiraljer som ingen knappt funderat på. Jag är ju själv alltid glad bara jag lyckas få med mig ett par pjäxor!
Sista gången jag träffade Fidde var i Onsdagskväll och då var han som vanligt hur skön som helst. Han skulle få åka ut och köra skoter. Vilket han brann för!
Allt uppstyrt och klart i vanlig ordning!
Resten är helt ofattbart att förstå.
Så här kommer jag minnas Fidde!
Glad och sprallig 🙂
MEN, det sista han sa till mig var att:
– Den där sprinttävlingen kommer du ju att gå hem…
Aldrig, sa jag!
När allt blev som det blev. Vill jag inte tävla. Men jag tänkte, va fan!
Jag ska gå hem det här… Jag lyckades ta mig till finalen och skapa en liten lucka.
Helt lämpligt att ”gå hem, dem sista metrarna”! Jag trampade gåendes dem sista metrarna in i mål.
Å då släppte allt för mig! Man förstår inte hur orättvist livet kan vara. . .
Så himla tragiskt! Alla tankar går till Fiddes störtsköna familj. . .
Det var en hemsk dag att tävla idag. Men det kändes helt rätt, för att hedra Fidde!
Ta hand om varandra!
// RoSSöBiN
