Petad . . .

Då var landslagstrupperna klara inför nästa år.

Mitt mål var självklart att vara med i toppgruppen, men så blev inte fallet.

Det blev en petning istället!

Tråkigt, men inte mycket att göra nått åt.

Självklart så känns det tråkigt att landslagsledningen inte tror på mig.

Men jag lägger inte nå mer energi på det.

Jag ser det som en utmaning istället och jag ska bevisa att det var ett värdelöst beslut!

Jag är ju född i motvind, så jag vet hur det känns när det kommer en vindpust i ansiktet.

Vad händer nu då?

– Nu ror jag i land den här säsongen, först med Bruksvallarna och Mosjön kommande helger.

Sen så funderar vi / jag ut en bra plan på hur jag ska kriga mig tillbaka in i landslaget igen. Kom gärna med idéer! 🙂

 

 

”krigargänget” från helgens vildsvinsjakt

morbror Lars, Morfar Göran, Tomas, Jag å brorsan

 

 

 

För visst är det mer tungjobbat att vara utanför laget & ska vi snacka travspråk så kan man säga att jag får gå i ”dödens” i år.

Istället för att i sitta i ”vinnarhålet” som ifjol då jag var med i laget.

Men hinder är till för att ta sig över!

Så det finns bara en sak att göra: Hoppa!

 

 

 

 

 

 

 

 

Rocka på!

// RoSSöRoBiN