Otepää å skall en Tall

Hejsan svejsan!

Då var OS drömmarna över och tiden tickar vidare.

Otepää
vart inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det började i alla fall bra. Jag
klarade kvalet som 22a man.

Å
faktum är att jag faktiskt inte missat något kval än i år.

Men sen tog det ju även stopp i kvartsfinalen, precis som
många gånger tidigare i år.
Det körde ihop rejält när
vi skulle vika in på upploppet. Jag och norske Bramsdal körde ihop något och
därmed så försatte vi nog båda våra chanser.

Men jag var med in på spurten och när jag väl skulle vika ut
å bränna på så lossnar handremmen i staven. Vilket gör att man tappar kraft.
Jag säger inte att jag skulle hunne dit, men jag blev inte snabbare av det i alla fall. Surt å det blev en
slutlig 22a plats. Vilket innebar att jag fick till det sämst när det behövdes
som mest. Men ser vi det positiva så är det ju att jag var 29 placeringar
bättre än sist jag var i Otpää.

Efter den fadäsen så drog jag, Bramsdal, Glörsen å tro det
eller ej men ”Eigenman” ut å blåste intervaller, eftersom dem
hade gått samma väg som jag till mötes. Ut i kvarten alltså! Ett fint intervall
pass å kul å testa krutet hos baggarna.

Sen blev det hem färd. Med tråkiga besked!

Men jag har beslutat mig för att inte deppa. För det var ju
faktiskt så att dem andra var bättre än mig idag.

Å det jag gör då, det är att
buga å bocka å gratulera dessa till fina prestationer som gav OS biljetter.

Själv så tänker jag spotta i näva, bita i det sura å skalla
en tall.

Sen så ska jag kör så det ryk på SM i Piteå som drar igång i
morgon.

// Pink man