Bryntes

Meny

Klubbmästerskap Sockertoppen IF

Klubbmästerskapet gick av stapeln i Idrefjäll redan i slutet på november. Men i kvällens avsnitt delar vi med oss om hur det egentligen gick till och vad det egentligen gick ut på.

Jag åkte 50 km, medan Peter åkte 25 km.

Var 5:e km stannade Peter för att kolla blodsockret, var 10:e km stannade jag för att göra samma sak, alltså 5 stopp vardera.

Inför testet hade jag satsat på att få i mig mer insulin, för att kunna dricka mer sportdryck och att vara piggare loppet igenom. Mer än någonsin tidigare för att hitta rätt nivåer, Peter sänkte sina doser med tanke på aktiviteten.

På bilden nedan kan ni läsa om hur vi låg i blodsocker under loppet och hur mycket kolhydrater vi stoppade i oss.

skarmavbild-2017-01-11-kl-14-07-23

Vi startade båda två på ett alldeles för lågt BS (blodsocker) för att vara konkurrenskraftig i en elittävling.

skarmavbild-2017-01-11-kl-10-19-42

Anledningen har vi i diskuterat.. och tankarna har gått kring hård träning dagen innan och eventuellt för dåligt intag av energi. Vi hade nog en ganska hög förbränning under natten och frukosten hjälpte föga. I mitt fall, så är nog även den höga basaldosen del av svaret. Men man måste nog fylla på med energi hela vägen framtill startlinjen också och inte nöja sig med frukost.

Vi hade även med en frisk person under tävlingen. Hon körde 30 km, men noterades med det lägsta BS-värdet. Intressant!

Hon drack dock inget de första stationerna.

skarmavbild-2017-01-11-kl-14-16-39

Det bevisar att det är viktigt att fylla på depåerna tidigt i ett långlopp, även om man är en icke diabetiker.

Mitt första Vasalopp körde jag 2009, jag hade hört talas om kolhydratladdning och många proppade i sig dagarna före loppet. Jag försökte också göra det så gott jag kunde. När starten gick hängde jag på de ”stora” grabbarna och märkte att de började fylla på med energi redan efter 3 km.  Eftersom jag var ny i långloppssammanhang tänkte jag självklart att jag borde göra som dem. Jag tänkte mindre på vad som skulle hända i kroppen pga diabetesen.

Efter några kilometer började musklerna krampa, först triceps och senare magen. Jag förstod då att jag var hög i blodsocker och det slutade med att jag varken åt eller drack nånting alls de sista 60 kilometrarna. Kom i mål med stjärnor blinkande framför ögonen och ett blodsocker på 25… trots det blev en 12:e plats, nån ynka minut från segern. Det är sådana gånger man funderar hur det hade gått om jag varit frisk….

Jag tog för lite insulin under det loppet, men blev många erfarenheter rikare. Det är därför vi gör såna tester som vi gjorde under klubbmästerskapet.

Det är viktigt och en stor skillnad jämfört med en frisk person. Jag måste ha koll på inställningarna under långloppet så att jag inte får för mycket eller för lite insulin.

Under några år testade jag att bara dricka vatten under långa lopp. Det funkade hyfsat.. men det är ju skillnad på att tanka bilen med vatten jämfört med de andra bilarna som tankar bensin. Men blodsockermässigt lärde jag mig hantera det ypperligt. Men vill man kunna lägga i den högsta växeln på bilen så måste det tankas bensin (läs energi) och det kräver tester.

Vi har under några år tillsammans med Changing Diabetes testat oss fram för att ställa in rätt mängd insulin till den energi vi tar under lopp. För att vi diabetiker ska kunna få i oss lika mycket energi som en frisk åkare. Nedan kan ni se min blodsockerkurva under Vasaloppet 2014.

skarmavbild-2017-01-11-kl-14-34-43

Då hade jag planerad vätska med sportdryck var 5:e kilometer. Med ganska hög inställd insulindos under loppet. Det som var viktigt för mig pga av den höga insulindosen, var att jag inte fick missa någon vätskestation, för då skulle jag bli låg.

Detta gick bra fram till Oxberg där jag passerade som 11:e man med ca 30 km kvar av loppet, då jag missade en vätskestation. Efter det började jag ganska snabbt bli låg i BS och på det viset lite fumlig och såklart även lite sliten efter dom tidigare 60 kilometrarna. Detta gjorde att jag även missade de tre kommande vätskekontrollerna och mitt låga blodsocker var ett faktum. När det var 10 km kvar kopplade jag ur pumpen och försökte hålla fast vid tätklungan så gott det gick.

Men det gick ju inte som jag hade tänkt. I mål som 52:a och riktigt slagen på många plan.

Jag försöker ta med mig dessa lopp som en läropeng och det gör ont att trampa på minor. Men istället för att ge upp så hittar vi en ny lösning på utmaningen!

Jag tror vi är nära facit nu!

För er som frågat vilka produkter jag kör på under träning och tävling så är det Enervit som gäller för mig. Jag tycker dom funkar klockrent!

skarmavbild-2017-01-11-kl-16-29-45

Hörs Hejj!

ps. Ni som vill och ni som har frågat, självklart kan man bli medlem i Sockertoppen IF. Kanske är just du nästa års klubbmästare, ingen skulle vara gladare än jag, bara nån puttar ner Jihde från tronen. d.s

Maila frida@bryntes.se för information.