Bryntes

Meny

Tack och hej!

När jag som 15 åring flyttade från Rossön till Sollefteå för att börja på skidgymnasiet hade jag inte en tanke på det, hur viktig en klubb egentligen var och fortfarande är.

Samtidigt som träning och resultat började visa sig från min bättre sida, fick jag erbjudandet som 17 åring att byta från min moderklubb Rossöns IF till stora elitsatsande Sollefteå SK. Med nya klubbkompisar som Fredrik Uusitalo (Uusi), Fredrik Byström (Bysse) och Britta Norgren blev valet inte särskilt svårt.

Sollefteå SK (som klubben hette förr) blev alltså min första klubb utanför tryggheten och Rossön.

Men det gav snabbt resultat och istället för att åka själv och räkna de 47 elljusen på Rossöns skidstadion, fick jag många grymma och roliga träningskompisar och sparringpartners. Samma år som jag bytte klubb fick jag diagnosen Diabetes typ 1, men tack vare kunniga personer runt om mig i mitt liv och grymma kompisar i klubben och såklart på skidgymnasiet, gick det att fortsätta satsa mot min dröm. Den laganda och klubbkänsla som fanns i SSK power har utvecklat mig till skidåkare och format mig till den person jag är idag. Det finns många roliga och egentligen helt galna minnen från Sollefteåtiden, att tex testköra tävlingsbanan kvällen innan i minibuss (som vi körde fast med) istället för skidor är bara en av alla historier som finns..

Men åren har rusat fram, och vårt grundteam splittrades. Britta finns fortsatt kvar i klubben men tävlandes för ett av Sveriges största och bästa långloppslag,  Uusi slutade som skidåkare och satsar nu mer på tränaryrket, vilket han är helt grym på och Bysse (som jag tagit två SM guld tillsammans med i team sprint) bytte för ett antal år sedan förståeligt klubb efter flytt till Dalarna även han är långloppare, tävlandes i samma team som Britta.

Genom åren har jag även haft grymma klubbkompisar i både Magnus Jonsson och Anton Lindblad med flera. Det är framför allt klubbkompisar som gjort att jag stannat så länge i en och samma klubb.

Dock kände jag själv för några år sedan att Sollefteå skidor IF (som det heter nu mer) började rikta och sikta mer mot de lovande juniorerna, samtidigt som jag själv känt mig mer och mer sugen på att satsa helhjärtat mot långlopp.

Eftersom Sollefteå är en klubb med ett hjärta i traditionell skidåkning, känns det nu som ett naturligt steg för mig att tacka för de 13 år som klubben gett mig och blicka framåt mot ny klubb, nya projekt och nya utmaningar.

I Sollefteås färger har jag genom åren vunnit 3 VM-guld, 1 Världscuptävling, En 3:e plats på Världscup, 4 SM guld och ett helt gäng SM medaljer i både längd- och rullskidor.

Jag vill även tacka styrelse, sponsorer och funktionärer för 13 fina år i Sollefteå Skidor IF.

Hörs Hejj!