Okategoriserade

En drake stiger i motvind….. väl?

Ibland går det inte som man tänkt sig, senaste veckorna har varit sådana.

Högtalarna spelar inte musik, kameran funkar inte, kaffemaskinen frös bort, cancersjuk moster och väl framme på ett av säsongens stora mål La Diagonela så strejkar kroppen. Rejält.
Jag drog på mig stora plusmenyn med bihålor och en helt utmattad kropp.
Inte direkt den känslan man vill ha när man stått och stakat 346 mil i sommar.
Luften går ur mig, jag blir trött, less och förbannad på mig själv.
Men vad kan jag göra?! Inget.
Eller jo, jag kan ju starta och se hur täten glider iväg då jag själv helst önskat att jag låg kvar i sängen.

Det känns som att någon sparkar undan benen på mig.
Men det går inte att gräva ner sig. Jag måste hitta något positivt i allt jag gör.
Även om mina kreativa lösningar blir färre när jag är sjuk så finns dom alltid där. Men det går inte starta i ett formel 1 lopp om man har en bil med bara tre däck.
Eller jo, det går, men resultatet blir inte det önskvärda.

Jag sätter mig ner och slår bort alla negativa tankar som fullkomligen dragits till mig den senaste tiden, de flesta saker jag nämnde ovan är bara en fis i rymden (absolut inte alla tyvärr).
Jag lyfter istället de positiva saker som faktiskt sker i min omgivning hela tiden.
Lyckade skidtester, underbara vänner och sponsorer som hjälper till i vått och torrt.

Men det som sprätter lös de riktiga endorfinkickarna för mig den här veckan är den nya sockertoppsfilm som vi gjort inför årets läger. Jag blir glad, varm i hjärtat och så fylld av energi att jag knappt har en enda negativ tanke kvar. (Den släpps snart på facebooksidan.)
Den står så mycket för vad vi håller på med, även i detta skidteam.
För vi är mer än bara ett skidteam.
Vi visar att vi kan, trots att många tvivlar.
Vi visar att vi kan, trots att det finns läkare som avråder oss.
Vi visar att vi kan, för att vi vill visa för oss själva och andra att det faktiskt går att idrotta trots diabetes.
Så länge man är gjord på kött och blod så kommer man bli sjuk. So what! Tävlingar kommer det fler av faktiskt redan i helgen.

Eftersom MARCIALONGA är en så lång tävling förändras förutsättningarna längs vägen. Därför krävs mer arbete och noggrannhet med skidtesterna.
Idag exempelvis så gjorde vi test under tävlingstidig morgon där spåret går mitt i dalen och solen inte kommer åt, sen gör vi det andra testet inne på VM stadion i Val di Fiemme nån timme senare. Helt grymma och intressanta utslag på dom testerna.
Här nedan ser du bilder från när Ole kyler ner bromsarna när vi åkte över alperna mellan tävlingarna. Vallavagnen är tung uppför, men skjuter bra utför. Fantastiskt att ha den på plats! Dom andra bilderna är från dagens skidtest.

Hörs hejj!

(inlägget är från den 29/1)