La Sgambeda
Då är jag på plats på hög höjd i helt magiska Livigno.
Vi bor i en lägenhet där vi har möjligheten att ordna egen mat. Jag har sett till att få med mig lagad mat hemifrån som bara är att värma på plats. För mig är det viktigt att veta vad jag får i mig och att det jag äter, är bra mat. Jag kan äta så fort jag kommit in efter träningen och slipper leta rätt på en restaurang där det dessutom kan vara mycket folk och större risk att bli förkyld.
Träningen i veckan har gått upp och ner. De första dagarna var grymt tunga. Är man inte van vid höga höjder och inte heller är ett höjddjur så är det ett vanligt fenomen att träningen känns tyngre de första dagarna. Då är det också viktigt att inte köra för hårt, för då är risken stor att bli sjuk.
Men allt eftersom dagarna gått, så har det känns bättre och bättre. Kroppen börjar acklimatisera sig och det är ett kvitto på att det var smart att åka hit ett tag innan tävlingsstart.
La Sgambeda är vanligtvis en tävling på 3,5 mil. Men på grund av vädret (man får nästan sommarkänslor) finns ingen snö. Dock har arrangörerna gjort ett helt grymt jobb. De har fått ihop en bana på 6 km konstsnö där tävlingen kommer att gå av stapeln, med 4 varv. Alltså blir loppet förkortat till 2,4 mil. Jag vet inte direkt om man kan kalla det för ett långlopp, men ett lopp med ca 20 grader varmt i luften blir det i alla fall..
Igår kom min Team Waxer Mattias och min Team Director Jonas ner hit.
Nu börjar det bli dags på riktigt!
Idag tränar jag mitt sista tävlingsförberedande pass och imorgon är det skidtestning för hela slanten.
Hörs hejj!
