Det närmar sig…
Tiden rusar framåt och jag börjar känna mig redo för tävling!
Tävlingskläderna har kommit, skidglasögonen är på plats. Jag har fått energi som ska intas och göra mig slagkraftig under loppen. Alla skidor är testade och de bästa paren skickade på slip. Beachflaggorna är i tryck. Pusselbitarna börjar falla på plats.
Jag börjar dessutom känna att kroppen är redo. 
På söndag åker jag till Livigno. Jag är inget höjddjur, därför måste jag vara på plats några dagar innan för att vänja mig och förbereda kroppen vid den höga höjden som La Sgambeda går på. Under tävlingen ska vi upp till 2200 meter över havet.
Denna veckas träning har gett mig en känsla av stigande form och jag känner mig lite tryggare i stakningen. Under tisdag, onsdag och torsdag körde jag fartpass som bestod av tuff intensitet. Tisdagen bestod bland annat av 8*2 km. Onsdagen 60 km varav 48 km i tävlingsfart. (Tävlingsförberedandepass, med dricka i farten osv). Torsdagens pass tittar vi lite närmare på nedan.
Torsdagens passbeskrivning (utkast från träningsdagboken): Ett ”formtopparpass” som tränare Strid kokat ihop. Mjölksyran kommer även på stakningen vilket är viktigt att trigga fram.
-10 min tröskelfart – 4ggr 3 min, ännu fortare
-5ggr 1 min, heltmax. Givetvis enbart stakning och de kortare dragen enbart uppför!
Hörs hejj!
Du kanske också gillar
Min jävla diabetes..
I dont need another ski crash. . . :-)
